 |
| Betagen och förtrollad av hennes värme.. |
 |
| Hennes blidhet fick honom att smälta |
 |
| Hennes varma utstrålning fick honom att ge vika. |
 |
| Först klamrade han sig fast längst trädstammarna likt ett barn kring sin moders ben .....jag vill inte...kanske hans rädslan ....kanske hans ..envishet.. |
 |
| men sedan drog sig sakta tillbaka mellan träden... |
 |
| Han vandrade genom skogar och över ängar.. |
 |
| För att sakta men säkert överlåter han naturen i hennes händer.. |
 |
| Det började droppa likt tårar av träden.... |
 |
| och spåren av herr vinter luckrades sakta men säkert upp.... |
 |
| Snögubben kände marken närma sig.... |
 |
| och herr Vinter lämnade oss i händerna på fröken Tö ett tag ...men hans längtan kommer att vinna och vi får mötas på nytt igen inom en snar framtid ;) Hej då herr Vinter! |
